Några minter senare stod vi utanför deras lägenhet.
"Jag går nog hem nu, men tack för en underbar dag"
"Är du säker?" frågade Zayn. Jag nickade och han nickade förstående tillbaka. Jag kramade om killarna och gick sedan över vägen hem.
"Ska vi ses imorgon?" skrek Harry över vägen. Jag skulle vilja göra det, men jag kunde inte..
"Kan tyvärr inte, ska bort imorgon" skrek jag tillbaka.
"Okej, men vi ses" skrek han. "Ja, det gör vi" sa jag. Öppnade dörren, tog sakerna som jag lade i trapphuset innan och gick in i lägenheten.

---

Idag var det måndag, vilket egentligen betydde skola. Men eftersom att det var tre år sedan mamma och pappa dog så tog Luke ledigt åt mig. Jag fick sovmorgon till 10 då jag var tvungen att stiga upp, duscha och göra mig i årdning. För att vara en tjej tog allt det där bara 20 minuter, jag var inte så ''tjejig'' av mig.
"Är du klar?" frågade Luke som hade klätt upp sig. Jag nickade åt hans fråga, jag tog min skateboard under armen och gick ut igenom dörren. Ännu en dag med ett stålande fint väder, det var nästan för varmt att vara ute.
"Vad tycker du, ska vi dra ut i vattnet till helgen?" frågade han mig när vi gått en bit.
"Jag vet inte riktigt, vi får se" han nickade förstående.

10 minuter senare kom vi fram till kyrkogården, de flesta gravar var pyntade och hade massor av blommor.
Luke tog fram blommorna jag köpt i går och la de på graven. Vi satt där helt tysta och bara tittade på graven. Jag tror vi båda kunde känna att de var här med oss.
"Hej mamma, hej pappa" började Luke. "Som ni förmodligen redan vet gar vi det bra, fast det är tråkigt utan er.. Kelly kommer förhoppningsvis ut i vattnet snart igen, ni vet ju hur duktig hon är på att surfa" sa han och log, jag kunde inte låta bli att le heller. Det blev tyst länge, i säkert en timme. Allting var tomt i mitt huvud, men jag tycker det var skönt att bara sitta här, för då vet jag att dom verkligen är med oss.
En timme till gick och Luke reste sig upp och visade att han skulle hem.
"Jag stannar" och han nickade. Jag satt fortfarande tyst och bara tänkte, tillslut tog jag upp stenarna jag köpte igår på affären och la de fint brevid graven.
"Jag vet att jag inte alltid varit perfekt, skött mina läxor eller varit i skolan. Men jag vet att ni älskar mig ändå.. Hoppas jag" det blev tyst. "Öm, juste jag.. jag träffade några killar i min ålder som är riktigt snälla. Dem har tydligen ett band som heter" Jag stannade upp och var tvungen och tänka efter vad dom hette nu igen. "One Direction, så var det ja. Dom är iallafall riktigt grymma, söta också. Mamma du skulle älskat dom, och du pappa.. du skulle nog sagt ''Du vet vad killar tänker på'' och pekat med fingret" Jag skrattade åt mig själv. Det blev tyst.
"Jag önskar att ni var här" log jag och la händerna på deras gravar. "Jag älskar er" sa jag och reste mig upp, tog min skateboard och började rulla hemmåt.

"Hej Kelly" skrek någon åt mig. Jag vände mig om och såg killarna komma gående. Jag vinkade åt dom.
"Var inte du upptagen idag?" undrade Niall när de kommit fram till mig.
"Jo, jag var" sa jag och försökte tränga fram ett leende. Jag tror Liam såg att något vad fel, för han kollade snett på mig.
"Vill du hitta på något i kväll?" frågade Louis och log mot mig. Varför skulle den killen alltid vara så glad? Jag skrattade "Visst" log jag.
"Awesome, vi hade tänkt grilla vid vattnet" sa Zayn. Jag började direkt tänka på mamma och pappa, tre år sedan.. Jag skakade bort tankarna och nickade osäkert.

Klockan var nu halv 10 och vi skulle träffas utanför min port. Någon minut efter kom killarna glatt ut och vi börjde gå ner till stranden.
"Så, vad har alla med sig?" undrade Niall. De började gräva i sina påsar de hade med sig, samma gjorde jag.
"Grill pinnar" höll Zayn upp. "Korv" sa Harry "Dricka" sa Liam "Muggar" sa Louis. Eftersom de sa vad det hade med gjorde jag också det. "Marshmallows" Killarna började jubla, speciellt Niall, han sprang direkt fram till påsen och började hugga tag. Grillningen vad nu igång.

Efter en timmes grillning och prat om allt möjligt tog Niall upp gitarren han hade med.
"Killar, nu sjunger vi för Kelly" log han, alla killar nickade och jag lutade mig bakåt för att lyssna på dem.

När de sjungt klar apploderade jag åt dem, de bugade och log stolta.
"Nu ska du spela och sjunga något för oss" sa Niall och gav gitarren åt mig. Jag protisterade direkt.
"Nej, nej, nej, nej! Jag kan verkligen inte sjunga" sa jag och gav tillbaka gitarren till honom.
"Kom igen, sjung lite bara" sa Harry och log. Jag antod att det inte gick så bra att protistera imot dessa killar.
Jag tog i mot gitarren och började nervöst spela en låt för dom.

När jag var klar gapade alla killar åt mig. "Herregud vad du är bra" fick Liam ut. Dom andra instämde, men jag skadade bara på huvudet medans dom fortfarande satt var chockade.

"Nu ska jag bada" skrek Louis och började ta av sig kläderna. Samma gjorde Zayn, Harry och Niall, Liam satt kvar med mig. "Vill inte du bada?" undrade han. "Nja" sa jag försiktigt.
"Kom igen, det blir kul" log han. " Jag bara.. jag kan inte"
"Varför?" undrade han. "För.. för mina föräldrar" stammade jag fram, jag visste inte vad jag skulle säga, utan tårarna började rinna. "Kelly.." sa han förstisktigt och drog in mig i sin famn. Det blev tyst ett långt tag, vilket var skönt.
"Har dom gått bort?" frågade han ännu försiktigare. Det tog ett tag innan jag nickade åt han fråga.
"Men tror du inte att de vill att du ska vara glad och att du måste ta chanser. Någon gång måste du komma i vattnet igen, gör det för dina föräldrar" Jag tänkte efter på det Liam, i en lång stund, jag måste nog ha tråkat ut honom."Gör det för dina föräldrar"
Jag reste mig upp och log mot honom. "Nu gör vi detta" han log stort tillbaka åt mig.

---

Nu ska Kelly ut i vattnet efter 3 år, tror ni hon kommer att fega ur?

Jag ska försöka klämma in ett till inlägg innan lördag, för då far jag på konfaläger och kommer inte hem förän 1 Juli!

Det var söndag = tråkig dag, på söndagar finns det verkligen ingenting att göra. Jag har inte hört någonting från Jasmine, så jag vet inte var hon håller hus.
Nyvaken kunde man se att jag var, smink under ögonen och håret stod åt alla håll. Jag traskade in i duschen och lät vattnet rinna över min kropp.
20 minuter senare kom jag ut och såg bättre ut än innan. Håret lät jag torka sig själv för att få mitt själv lockiga hår, sen kladdade jag på lite mascara också.
Gick till min garderob och drog ut ett par jeans shorts och ett svart linne med en vit dödskalle på. Där nere kunde jag höra Luke göra frukost, så jag gick ner.
"Godmorgon" sa jag och började ta åt mig frukost.
"Godmorgon" sa han buttert. Han var och festade igår, det kunde man se på honom.
"Du vet väl att imorgon är det 3 år sedan mamma och pappa dog?" sa han drygt.
"Ja, jag vet"
"Du måste ge dig ut i vattnet snart igen Kelly, jag vet hur mycket du älskar det"
"Jag vill.. Men kan bara.. Jag kan inte"
"Någon gång måste du ta första steget" sa han och gick iväg. Jag suckade och satte på tvn.

När jag ätit upp min frukost kollade jag ut igenom förstret, det var sol och antagligen varmt ute.
"Jag går och kollar om jag hittar något till mamma och pappas grav" skrek jag och gick ut igenom dörren.
Jag älskade denna lägenhet, jag trivdes verkligen. Men jag saknar vårat hus vid stranden, jag saknar vattnet, jag saknar att surfa på vågorna. Alla minnen börjar ploppa upp i huvudet.
Mamma och Pappa hade farit till deras favorit ställe att surfa på, jag hade följt dit några gånger så jag fattade varför dom älskade de så mycket.
Våran moster kom hem till oss ungefär 12 timmar efter dom farit. Det var då mitt hjärta stog stilla i några sekunder. Hon berättade att vågorna där ute hade blivit gigantiska och dom hade ingen chans mot dom.. Jag skakade bort tankarna och började gå in mot stan som bara tog 5 minuter.

När jag äntligen var framme så gick jag in på en butik med massa olika saker, jag älskar denna affär för det finns verkligen allting. Efter några minuters kollande hittade jag "Min älskade mamma" Och "Min älskade pappa" Jag tog upp båda och gick med dom mot kassan, dessa skulle bli perfekta på graven. Dom kommer att älska det.
Efter det gick jag in på en blombutik, för många blommor på gravarna går ju inte.
"Oh, det var ett tag sedan sist Kelly" sa Jenna som ägde butiken.
"Jo, jag vet. Har inte varit där på ett tag. Det är ju tre år imorgon"
"Åh, hälsa dom från mig" sa hon och log.
"Det ska jag" och log tillbaka.
"Det vanliga?" Jag nickade åt henne.

När jag fått mina blommor gick jag hem igen, jag öppnade dörrporten och tänkte precis gå in
"Jag vet vart One Direction är, min kompis såg dom för någon timme sedan, vi måste skynda oss" gick det förbi en tjej och sa. Ska jag följa efter? Nä, inte orkar jag det. Fast, det kan ändå bli lite roligt om dom ser mig. Jag skrattade åt tanken, la sakerna i trapp uppgången och följde efter tjejerna.
10 minuter senare stog flera 100 tjejer utanför en slags veranda där killarna stod. De flesta tjejerna skrek, killarna bara log och vinkade åt tjejerna tills Harry stannade upp och pekade på mig. Tjejerna slutade skrika och vände sig åt mitt håll, jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Det var som att jag var ensam i hela världen.
"Känner du killarna?" frågade en av tjejerna som jag följt efter.
"Nja, kan man väl inte säga" Fick jag fram efter ett tag. En stor livvakt kom och tog mig i armen.
"Släpp mig" skrek jag och sparkade mig loss.
"Killarna vill träffa dig, vi måste få dig bort här ifrån" sa han och tog mig i armen igen. Jag suckade av lättnad. Det var inte lätt att ta sig här ifrån. De flesta av tjejerna försökte slå mig,men livvakten höll dem undan.

5 minuter senare hade jag äntligen kommit in i bygnaden, livvakten sa att jag skulle gå upp för trapporna och sedan till höger. Jag tackade honom och följde instruktionerna.
Dörren stog på glänt så jag tryckte upp den försiktigt och kollade mig omkring, jag var nu uppe på verandan med killarna.
"Där är du ju" skrek Louis och hoppade på mig. "Ah, försökter du döda mig eller?" sa jag och försökte putta bort honom, vilket inte var så lätt.
"Inte idag iallafall" log han mot mig. Jag skrattade bara.
"Nämen hej Kelly, vad gör du här?" Kom Liam fram till mig och sa samtidigt som han kramade mig.
"Följde efter några av era galna fans, trodde ni skulle sjunga eller något, hörde er på youtube igår, ni var riktigt bra"
"Jag vet" sa Harry stolt och alla skrattade åt honom.
"Vi ska faktiskt och sjunga i studion snart, vill du följa med?" Undrade Zayn. Jag fundrade en lång stund, ska jag verkligen det? Jag känner ju knappt dessa killar. Fast det kan vara roligt att lära känna dom, det lilla jag vet om dom så verkar dom ju hur snälla som helst.
"Jorden anropar Kelly" Skrek Niall i mitt öra. Jag hoppade till. "Visst, jag följer med" Alla killarna log åt mitt svar.
"Bra, kom nu" hoppade Louis fram till mig och gjorde armkrok.
"Är han alltid såhär?" frågade jag de andra.
"Bara att vänja sig vid" skrattade Liam.

Efter att killarna sjungt några låtar i studion kom dom ut.
"Vad tyckte du?" undrade Zayn
"Ni killar är ju hur grymma som helst"sa jag chockat.
"Tack tack" sa killarna i mun på varandra och skrattade efteråt. Puckon tänkte jag och skrattade åt mig själv.
Efter några timmars pratande om allting så skulle killarna hem igen, dom hade ingen aning om att jag faktiskt bodde mitt i mot dem.
"Vi drar hem till Louis och Harry" skrek Niall när vi precis skulle fara.
"Visst" sa Harry. "Ska du åka med oss?" frågade han sen. Jag nickade.
5 minuter senare satt vi alla i bilen påväg hem till Louis och Harry. Hade inte tänkt följa med dom, utan gå hem istället.
"Gick det bra att komma hem igår?" undrade Liam. Jag skrattade.
"Jepp, det var bara över vägen" log jag.
"Seriöst?" sa Louis chockat, samtidigt som dom andra också såg chockade ut. Jag nickade.
"Ohhh, då kan vi ju ses varje dag buddy" sa han glatt. Jag log bara.

Några minter senare stod vi utanför deras lägenhet.
"Jag går nog hem nu, men tack för en underbar dag"
"Är du säker?" frågade Zayn. Jag nickade och han nickade förstående tillbaka. Jag kramade om killarna och gick sedan över vägen hem.
"Ska vi ses imorgon?" skrek Harry över vägen. Jag skulle vilja göra det, men jag kunde inte..
"Kan tyvärr inte, ska bort imorgon" skrek jag tillbaka.
"Okej, men vi ses" skrek han. "Ja, det gör vi" sa jag. Öppnade dörren, tog sakerna som jag lade i trapphuset innan och gick in i lägenheten.

---

Vad tycker ni om novellen hitills? :)

Musiken dunkade hårt i mina öron och rummet snurrade runt och runt. Spriten jag druckigt hade jag nu blivit påverkad av. Jag försökte leta upp min bästavän Jasmine i röran, men hittade inte henne någonstans.
Det var minst 100 personer på festen och jag kände inte igen ett ända ansikte. Sarah som höll till festen var inte heller på synhåll. Jag vinglade fram till hallen där jag grabbade tag i min svarta jacka och gick sedan ut igenom dörren.

Sommaren hade precis börjat så det var fortfarande varmt ute för att vara tre på natten. Gatlamporna lyste upp Londons gator, det var nästan som att vara ute i dagljus. Jag gick över parken som jag alltid gör för att komma hem snabbast. Det var tomt på alla bänkar förutom en, det kan ha varit en man i 20 års åldern, det var svårt att se eftersom han hade en keps och svarta kläder på sig.
Jag brydde mig inte så mycket om honom utan gick förbi och log mot honom, vilket jag inte tror han såg. Precis när jag gått förbi honom reste han sig upp och tog tag i min hand, jag vände mig snabbt om. Han kom närmare mig och började röra i mitt hår.
"Skärp dig nu, jag vill hem!" skrek jag och hörde att orden var otydliga. Han började kyssa mig på halsen och kollade sig runt, fortfarande ingen annan där.
Han började dra av mig min tröja och smeka mina bröst.
"Jag vill inte!" skrek jag och böjde mig ner. Han puttade omkull mig och började knäppa upp mina byxor.
"Snälla, sluta" grät jag fram.
"Det går fort" sa den mörka rösten.
"Hjälp!" skrek jag, men förstod att ingen skulle höra mig. Jag skrek igen, högre. Han drog av sig sina byxor och slängde iväg dom. "Hjälp" skrek jag igen det högsta jag kunde. Han skulle precis ta av mig mina troser när vi hörde röster.
"Hjälp!" skrek jag igen innan allting blev svart.

Jag öppnade långsamt ögonen av ett bländande ljus. Första tanken var, vars är jag? Jag satte mig långsamt upp i från soffan som jag legat på och kollade runt i vardagsrummet som jag låg i. Runt min överkropp hängde en stor rutig skjorta, antagligen från en kille.
Min byxor, BH och tröja hängde på soffans kant, jag grabbade snabbt tag i kläderna och drog på mig byxorna, skjortan hade jag fortfarande på mig för att den var så skönt och luktade så gott.
Jag minns allting som hände igår, men hur jag kom hit har jag ingen aning aning om. Ska jag kanske bara ta min tröja och springa iväg? Nej, jag måste tacka den personen som hjälpte mig ifår.
Försiktigt vandrade jag runt i lägenheten med hopp att hitta någonting, allting var så stort. Jag traskade vidare och såg 5 killar sitta i köket, dom skrattade men blev tysta när jag kikade in igenom öppningen.
"Du är vaken" sa en av dem , log mot mig och började gå mot mitt håll. "Liam" sa han och sträckte ut sin hans. Detta är Zayn, Louis, Harry och Niall. Jag nickade. "Jag är Kelly"
Killen som hette Liam log mot mig ännu en gång.
"Är du hungrig sa han tillslut?" Jag nickade igen.

Efter jag slängt i mit maten kollade alla killarna på mig.
"Du är ju värre än Niall" Gapade killen som jag tror hette Louis.
"Den blonda`" undrade jag och drack upp det sista som var var i glaset.
"Ja, han är galen i mat" Jag kunde inte låta bli att skratta. Det blev tyst ett tag, ganska för tyst.
"Du har på dig min tröja" sa Liam för att bryta tystnaden.
"Jag kan ta av mig den" sa jag och började knäppa upp skjortan. Men Liam stoppade mig med sitt viftande.
"Nejnej, det är lungt du kan få den"
"Tack" sa jag och knäppte knapparna igen.
"Hade du verkligen tänkt ta av dig skjortan inför alla oss?" Gapade Harry.
"Varför inte, har inte något att dölja?"
"Bad girl" sa Zayn och alla började skratta.

Efter en timmes pratande vid köksbordet var det dags att ge mig hemmåt, min bror letar nog efter mig.
"Jag kan inte tacka er tillräckligt, tack så jätte mycket för allt ni gjorde både igår och idag"
"Äh, det är lugnt. Det var roligt att hjälpa till" sa Liam och log mot mig igen. Oj, vad han har fint leende. Jag skakade på huvet.
"Tack igen" sa jag och omfamnde alla i långa kramar. "Vad mysiga kramar du har" sa Louis och alla skrattade. "Du med" sa jag och log.
"Ha det bra, lycka till med musiken grabbar"
"Tack!" sa alla i kör på varandra, jag log och gick ut igenom dörren.
När jag kommit ut på gatan märkte jag hur nära jag bodde killarna, det var ju bara över gatan? Kunde knappt fatta det själv. Jag skrattade för mig själv och gick över vägen.

Jag slängde av mig skorna och gick in i röran som jag och min bror bodde i. Det var snart 3 år sedan vi flyttade hit, tiden har gått riktigt snabbt. En ny duschad Luke kom ut till vardagsrummet.
"Vart har du varit?" sa han argt. Jag var snabbt tvungen att hitta på en lögn.
"Förlåt för att jag inte ringde, men jag sov hos Jasmine"
"Okej, men ring nästa gång" jag nickade och gick upp till mitt rum som var mer städat än nere i vardagsrummet och köket.

Killarna satt och berättade för mig att dom hade ett band som hette One Direction som var riktigt känt, det roliga var att jag aldrig hört talas om dessa "One Direction" Så jag gick in på youtube och sökte på dem,klickade på låten what makes you beautiful som var längst upp.
Alla såg ut att ha så roligt och dom var inte dåliga på sjunga heller. Jag hade faktiskt hört denna låt på någon fest, fast jag visste inte vad bandet hette. Jag lyssnade på några till låtar tills Luke var klar med maten.