Det var söndag = tråkig dag, på söndagar finns det verkligen ingenting att göra. Jag har inte hört någonting från Jasmine, så jag vet inte var hon håller hus.
Nyvaken kunde man se att jag var, smink under ögonen och håret stod åt alla håll. Jag traskade in i duschen och lät vattnet rinna över min kropp.
20 minuter senare kom jag ut och såg bättre ut än innan. Håret lät jag torka sig själv för att få mitt själv lockiga hår, sen kladdade jag på lite mascara också.
Gick till min garderob och drog ut ett par jeans shorts och ett svart linne med en vit dödskalle på. Där nere kunde jag höra Luke göra frukost, så jag gick ner.
"Godmorgon" sa jag och började ta åt mig frukost.
"Godmorgon" sa han buttert. Han var och festade igår, det kunde man se på honom.
"Du vet väl att imorgon är det 3 år sedan mamma och pappa dog?" sa han drygt.
"Ja, jag vet"
"Du måste ge dig ut i vattnet snart igen Kelly, jag vet hur mycket du älskar det"
"Jag vill.. Men kan bara.. Jag kan inte"
"Någon gång måste du ta första steget" sa han och gick iväg. Jag suckade och satte på tvn.

När jag ätit upp min frukost kollade jag ut igenom förstret, det var sol och antagligen varmt ute.
"Jag går och kollar om jag hittar något till mamma och pappas grav" skrek jag och gick ut igenom dörren.
Jag älskade denna lägenhet, jag trivdes verkligen. Men jag saknar vårat hus vid stranden, jag saknar vattnet, jag saknar att surfa på vågorna. Alla minnen börjar ploppa upp i huvudet.
Mamma och Pappa hade farit till deras favorit ställe att surfa på, jag hade följt dit några gånger så jag fattade varför dom älskade de så mycket.
Våran moster kom hem till oss ungefär 12 timmar efter dom farit. Det var då mitt hjärta stog stilla i några sekunder. Hon berättade att vågorna där ute hade blivit gigantiska och dom hade ingen chans mot dom.. Jag skakade bort tankarna och började gå in mot stan som bara tog 5 minuter.

När jag äntligen var framme så gick jag in på en butik med massa olika saker, jag älskar denna affär för det finns verkligen allting. Efter några minuters kollande hittade jag "Min älskade mamma" Och "Min älskade pappa" Jag tog upp båda och gick med dom mot kassan, dessa skulle bli perfekta på graven. Dom kommer att älska det.
Efter det gick jag in på en blombutik, för många blommor på gravarna går ju inte.
"Oh, det var ett tag sedan sist Kelly" sa Jenna som ägde butiken.
"Jo, jag vet. Har inte varit där på ett tag. Det är ju tre år imorgon"
"Åh, hälsa dom från mig" sa hon och log.
"Det ska jag" och log tillbaka.
"Det vanliga?" Jag nickade åt henne.

När jag fått mina blommor gick jag hem igen, jag öppnade dörrporten och tänkte precis gå in
"Jag vet vart One Direction är, min kompis såg dom för någon timme sedan, vi måste skynda oss" gick det förbi en tjej och sa. Ska jag följa efter? Nä, inte orkar jag det. Fast, det kan ändå bli lite roligt om dom ser mig. Jag skrattade åt tanken, la sakerna i trapp uppgången och följde efter tjejerna.
10 minuter senare stog flera 100 tjejer utanför en slags veranda där killarna stod. De flesta tjejerna skrek, killarna bara log och vinkade åt tjejerna tills Harry stannade upp och pekade på mig. Tjejerna slutade skrika och vände sig åt mitt håll, jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Det var som att jag var ensam i hela världen.
"Känner du killarna?" frågade en av tjejerna som jag följt efter.
"Nja, kan man väl inte säga" Fick jag fram efter ett tag. En stor livvakt kom och tog mig i armen.
"Släpp mig" skrek jag och sparkade mig loss.
"Killarna vill träffa dig, vi måste få dig bort här ifrån" sa han och tog mig i armen igen. Jag suckade av lättnad. Det var inte lätt att ta sig här ifrån. De flesta av tjejerna försökte slå mig,men livvakten höll dem undan.

5 minuter senare hade jag äntligen kommit in i bygnaden, livvakten sa att jag skulle gå upp för trapporna och sedan till höger. Jag tackade honom och följde instruktionerna.
Dörren stog på glänt så jag tryckte upp den försiktigt och kollade mig omkring, jag var nu uppe på verandan med killarna.
"Där är du ju" skrek Louis och hoppade på mig. "Ah, försökter du döda mig eller?" sa jag och försökte putta bort honom, vilket inte var så lätt.
"Inte idag iallafall" log han mot mig. Jag skrattade bara.
"Nämen hej Kelly, vad gör du här?" Kom Liam fram till mig och sa samtidigt som han kramade mig.
"Följde efter några av era galna fans, trodde ni skulle sjunga eller något, hörde er på youtube igår, ni var riktigt bra"
"Jag vet" sa Harry stolt och alla skrattade åt honom.
"Vi ska faktiskt och sjunga i studion snart, vill du följa med?" Undrade Zayn. Jag fundrade en lång stund, ska jag verkligen det? Jag känner ju knappt dessa killar. Fast det kan vara roligt att lära känna dom, det lilla jag vet om dom så verkar dom ju hur snälla som helst.
"Jorden anropar Kelly" Skrek Niall i mitt öra. Jag hoppade till. "Visst, jag följer med" Alla killarna log åt mitt svar.
"Bra, kom nu" hoppade Louis fram till mig och gjorde armkrok.
"Är han alltid såhär?" frågade jag de andra.
"Bara att vänja sig vid" skrattade Liam.

Efter att killarna sjungt några låtar i studion kom dom ut.
"Vad tyckte du?" undrade Zayn
"Ni killar är ju hur grymma som helst"sa jag chockat.
"Tack tack" sa killarna i mun på varandra och skrattade efteråt. Puckon tänkte jag och skrattade åt mig själv.
Efter några timmars pratande om allting så skulle killarna hem igen, dom hade ingen aning om att jag faktiskt bodde mitt i mot dem.
"Vi drar hem till Louis och Harry" skrek Niall när vi precis skulle fara.
"Visst" sa Harry. "Ska du åka med oss?" frågade han sen. Jag nickade.
5 minuter senare satt vi alla i bilen påväg hem till Louis och Harry. Hade inte tänkt följa med dom, utan gå hem istället.
"Gick det bra att komma hem igår?" undrade Liam. Jag skrattade.
"Jepp, det var bara över vägen" log jag.
"Seriöst?" sa Louis chockat, samtidigt som dom andra också såg chockade ut. Jag nickade.
"Ohhh, då kan vi ju ses varje dag buddy" sa han glatt. Jag log bara.

Några minter senare stod vi utanför deras lägenhet.
"Jag går nog hem nu, men tack för en underbar dag"
"Är du säker?" frågade Zayn. Jag nickade och han nickade förstående tillbaka. Jag kramade om killarna och gick sedan över vägen hem.
"Ska vi ses imorgon?" skrek Harry över vägen. Jag skulle vilja göra det, men jag kunde inte..
"Kan tyvärr inte, ska bort imorgon" skrek jag tillbaka.
"Okej, men vi ses" skrek han. "Ja, det gör vi" sa jag. Öppnade dörren, tog sakerna som jag lade i trapphuset innan och gick in i lägenheten.

---

Vad tycker ni om novellen hitills? :)